Min skolintervju

För två år sen skickade jag en insändare till Stockholm City, som handlade om utbrändhet bland ungdomar. Det slutade med att en journalist som arbetade för tidningen kontaktade och intervjuade mig. En vecka senare kom jag med i deras tidning. När jag sen googlade mitt namn hittade jag en länk, som ledde mig till en sida där någon hade tyckt till om min intervju, där jag bland annat berättade om de höga förväntningar jag ställer på mig själv, i det här fallet vad gäller skolan.
Efter att ha läst personens inlägg kunde jag direkt lägga märke till att han/hon fick en förvrängd uppfattning om mig. Jag behövde inte ens läsa mellan raderna för att förstå att han/hon trodde att det faktum att jag ställer höga förväntningar på mig är på grund av att någon annan har inpräntat den inställningen hos mig, medan det i själva verket var mitt eget val. Andra personer var alltså inte involverade. Däremot menade jag att mina föräldrar, vänner och lärare började ta mig förgivet för mina redan goda uppnådda resultat – där utvecklades mina jobbigare känslor.
Då gick jag på högstadiet – nu går jag andra årskursen på gymnasiet. Skillnaden på mitt tankemönster nu från då, är att jag är mer tolerant med mina betygsresultat. Ett VG är inte hela världen trots allt. Jag kan inte bränna ut mig totalt ”bara” för att få det där upplyftande MVG:et. Men jag gör fortfarande mitt bästa och försöker att prestera på max i mån av förmåga. Så länge jag är medveten om att jag har gjort mitt bästa blir jag inte besviken, för mer kan jag inte kräva av mig själv.

Detta är min insändare ”Utbrändhet bland oss ungdomar”:

Det talas mycket om utbrändhet i arbetslivet idag, men en sak jag tycker är minst lika viktig att tala om är utbrändheten bland ungdomar. Allt fler ungdomar känner sig stressade på grund av skolan. Konkurrensen är hård och det gäller att kämpa för att komma någonvart.
Skolan är viktig och ska man slå fram i arbetslivet ska man ha förtjänat det. Det leder till att allt fler ungdomar känner arbetslivet och arbetssituationen som stressande. Men kan man på något sätt stoppa den här utvecklingen?
För höga krav från omgivningen, föräldrar, lärare och krav på höga betyg förekommer i stor skala. Själv är jag för betyg och jag tycker att den som kämpat ska få fler chanser. Då kan jag undra, vad är det plugghästen har som inte latmasken har? Egentligen finns det inte ett direkt svar, men flera symptom som irritation, glömska, koncentrationssvårigheter, depression, trötthet, ont i kroppen samt sömnsvårigheter är några exempel som gör det svårare för elever att lyckas med sitt lärande.
Min poäng är att lärare och föräldrar ska uppmärksamma när de märker att ungdomar inte mår bra eller lyckas särskilt bra i skolan. Vem kommer annars att bry sig om dem?
Föräldrar har en viktig roll i sitt barns utbildning. De är ju förebilder för sina barn och barnen blir lätt påverkade av dem, både av bra och dåliga anledningar.
Jag tror att barn med föräldrar som stöttar och hjälper dem har en större chans att lyckas än barn med föräldrar som inte bryr sig.
Det är bättre att vi idag inser att det här är ett stort problem bland dagens ungdomar, istället för imorgon. För vem kommer annars att ta hand om vår nästa utbrända generation?

/Claudia ♥