Framgång kräver förtjäning

Jag har ofta i min vardag stött på unga personer som haft inställningen att de kan klara precis vad som helst. Visst, man ska vara positivt inställsam – förutsatt att man har bägge fötterna på jorden, vilket jag inte upplevt av vissa personer som på ett självsäkert sätt färdiggjort eller signalerat att de ska ”bestiga klippor”. Men det kanske hör till ungdomen – att försöka föreställa sig sin framtid och att den helst ska se så ljus ut som möjligt.
Det som ofta glöms (eller göms) bakom dessa föreställningar är kämparförmågan, viljan och engagemanget som krävs för att göra vision till verklighet. Drömmen om att nå framgång, tycker jag, delar dessa drömmare i två läger: den ena delen har dessa tre nyckelord som jag tidigare nämnde, medan det för den andra handlar om ren inbillning. Den sistnämnda gruppen kallar jag för imaginärer, vars sagodröm inte motsvarar deras veritabla vilja att nå dit. De bygger sin egna bro av falska förhoppningar som i slutändan inte blir något annat än resultatslösa.
Dessa personer kan läggas märke till i olika omgivningar, men främst i skolan. Det är de som ser skolan som ett tvång, ger sina läxböcker en föraktfull blick och som hellre skulle överväga en fest i sina vänners sällskap än att ta tillfället i akt att plugga inför ett betygsavgörande, kommande prov. Men ändå är det denna typ av ”grupp” som drömmer om sin idealistiska framtid och parallellt intalar sig själva om hur exemplariska liv de ska få. De verkar inte ha insett att framgång inte finns i ett praktiskt format i cornflakespaket, utan att det är så mycket mer som spelar in.
Alla har visserligen sin egna relatering kring vad ”framgång” är, men jag antar att de flesta inte skulle klassa det som att lyckas cykla på en tvåhjuling, lösa en algebraisk ekvation eller övertala sin mamma om att köpa ut åt en. Att vissa sedan ”föds in i” framgång – det är en annan sak. Men jag antar att dessa uppskattas till ett fåtal om vi blickar ut över den globala befolkningen.

Detta inlägg är starkt relaterat till mig själv, det är dels därför jag valt att ta upp just detta ämne. Jag har alltid valt att strida i ett genomtänkt syfte och bemött alla mina hinder, möjligheter, mot- och medgångar i mitt liv på ett återhållsamt sätt.
Många anser mig vara en naturbegåvning, vilket jag inte håller med om. Jag är ingen ”one of a kind”/exemplarisk medmänniska/geniknöl på två ben, men jag är starkt målmedveten, självsäker i mig själv och tror på karma och en kämparglöd hetare än elden.
Jag vet inte vad framtiden har att erbjuda mig, med jag litar på min instinkt som säger mig att det kommer att vara väldigt lovande erbjudanden.

Dels skriver jag också detta inlägg i syfte att uppmana alla som just nu sitter och reflekterar över en dröm som är menad att gå i uppfyllelse, att verkligen komma till insikt om att vision utan handling är och förblir en dröm, medan ett förverkligande av drömmen först kan ske då vision och handling samarbetar.

/Claudia ♥