Ett brustet hjärtas plåster

Jag tror att de flesta någon gång med livets vägkant har stött på/kommer att stöta på olycklig kärlek. Det bästa med kärlek är så klart att få den besvarad – att känna en form av bekräftelse att det är ömsesidigt. Men om du inte (längre) serveras kärlek, så tycker jag att du ska resa dig från bordet och gå.
Smärtan är outhärdlig om du blir lämnad av någon du verkligen älskat eller kanske till och med vet att du aldrig kommer att ha en chans på. Det kanske till och med känns så hopplöst att du känner dig tom och totalt ensam och gråter tröstlöst. Och ju större kärleken varit, desto större blir fallet.
Det är ok att vara arg. Din ilska är legitim när du har blivit sviken eller tanklöst och okänsligt behandlad i ditt förhållande. Den finns där för att skydda dig från att bli alltför sårad. Men du ska inte använda den som ett vasst vapen för att hämnas. Det du ger igen för, kommer att förstöra allt i din väg - inklusive dig själv. Anklagelser och bitterhet är ett gift som hindrar dig från att gå vidare. Försök istället att möta dina egna känslor, uttryck dem på lämpliga sätt, sträva efter förståelse (både av dig själv och den du hyser olycklig kärlek till), acceptera och förlåt, ta vara på din egen förmåga att älska och gå vidare.

/Claudia ♥