Positiv psykologi i vardagen

Har du någonsin tänkt på att majoriteten av de frågor vi ställer oss själva är fel vinklade? Jag menar, de vanligaste frågorna ställs i stil med: Vad är det som inte fungerar? Vad vill jag inte uppnå? Hur stor är risken att det blir fel? Istället för att fråga: Vad är det som fungerar? Vad vill jag uppnå? Hur stor är chansen att det blir rätt? Jag tror att det här fenomenet har en korrelation med att vi oftast är mer benägna att ta till oss av kritik än komplimanger och är mer måna om våra svaga punkter, än våra starka. Vi väljer alltså, omedvetet, att fokusera på det negativa, istället för att integrera det.
Men det hela kretsar kring att ha en realistisk uppfattning, inte en optimistisk bara för att man vill ha en så positiv syn på livet som möjligt. Alla former av komplimanger kan man inte ta åt sig, alla mål är inte av ens egna nivå av utförande och alla händelser har inte alltid något positivt att bidra med. Där får man alltså vara varsam med hur man väljer att se på situationen ifråga.
Orealistiska uppfattningar/mål är en säker väg till besvikelse och olycka. Ett konkret exempel är en studie som har jämfört personer som lyckas med sina karriärer och de som inte gör det. Forskningen indikerar att den förstnämnda gruppen känner till sin kapacitet och sätter mål snäppet ovanför deras nivå, medan den andra gruppen är omedvetna om sina kompetenser och ofta har orealistiskt höga förväntningar på sig själva.
Det är alltså här som igenkännandet av ens starka, snarare än ens svaga sidor, som blir av större betydelse, eftersom de som presterar högre, bygger sina karriärer på sina talanger och stykor och lär sig tillämpa dem i sina liv.
Alltså, en realitisk fokusering på det positiva besitter mer energi och bidrar med ökad motivation och produktivitet och fungerar som en personlig vinststrategi. Med det här sättet att tänka garanteras man inte att stampa på ett och samma ställe, utan utvecklas och lär sig hur man ska ta sig vidare i sin livsroll.

/Claudia ♥