No human is an island

”Ingen människa är en ö” är egentligen en bok som har skrivits av John Donne. Det finns säkert många olika tolkningar på uttryckets innebörd, men ur min egen tolkning betyder det att ingen människa är så pass stark att hon klarar sig själv ensam och fortfarande är lycklig.
”Ensam är stark” är ett ordspråk som säkert klingat alla i öronen någon gång. Men stämmer det verkligen? Det kanske ändå ligger någonting i det som vill förmedlas med ordspråket – att vara ensam förutsätter att man måste välja rätt väg utan att veta vart man är på väg, vara sin egna svarsmaskin och rådgivare och ha förmågan att ta emot sig själv om man skulle falla. Det är inte lätt att bära allt detta på egen rygg, men den som klarar det måste ändå vara stark.
Min följdfråga till den som lyckas ta sig igenom denna process på egna ben är om personen ifråga verkligen är lycklig fullt ut. Jag skulle inte ett ögonblick tro på att denne skulle svara mig med ett uppriktigt ”Ja”. Jag tror snarare att alla behöver en axel att kunna luta sig mot ibland, inte minst för att få sin existens ”bekräftad”, men för att känna sig älskad och behövd. Människan är trots allt en art med ett naturligt behov av sällskap och kärlek – inte isolering och nonchalans.
Däremot kan ensamheten vara behövlig och nyttig för att man ska hitta sig själv eller till och med hitta tillbaka till sig själv. Hur lång tid man behöver för att göra det finns inte i ett absolut tidsintervall, utan varierar självklart beroende på vem man är.

Att ”ensam är stark” både skulle innefatta mental styrka och fulländad lycka är bortom min egna resonering, men det utesluter inte att man är svag för att man erkänner att man ibland behöver stöd i någon form.

Ingen människa är en ö – men tillsammans kan de utgöra en hel kontinent.

/Claudia ♥