En intressant livsfråga som jag har ställt mig ett flertal gånger är: Kan vi påverka våra liv eller lever vi utifrån en förutbestämd karta som är oföränderlig? En förenklad variant av frågan är alltså: Existerar ödet? Behöver vi grubbla över frågan eller har redan Gud/universum löst mysteriet åt oss? Kanske är det en paradox – allt är förutsagt, men vår fria vilja kan fortfarande påverka vårt liv.
Jag tror att svaret på den frågan är väldigt kontroversiell, med tanke på alla olika religioner och livsfilosofier som existerar. Inom den kristna religionen tror man inte på ödet. Ödet ses som en opersonlig makt som stakar ut människors liv i detalj. Den personliga makten besitter däremot Gud, som tillåter människor att ha en fri vilja. Till skillnad från ödet kan Han påverkas, eftersom Han uppmanar folk att be till honom. Muslimer tror däremot på ödet. Islam försäkrar att Gud har en överordnad makt och att ingenting sker utan Hans vilja och fullkomliga kunskap. Han tvingar inte människor till någonting, utan viljan att lyda Honom eller inte finns hos dem. Människorna vet inte vad deras öde är, men Han känner till ödet för allting.
Om ödet existerar eller inte kan man egentligen vrida och vända på hur bäst man vill. Ta detta scenario t.ex:
(Jag) - Jag upplever att jag kan fatta mina egna beslut – de sker alltså utifrån min egna vilja, inte utifrån någon annans. Imorse valde jag t.ex. att ta cykeln till jobbet istället för bilen, som jag annars brukar ta. Ett annat infall gjorde att jag hann dricka en kopp te till frukosten.
(Gud) - Jag visste att det skulle bli ett fint väder idag så att du kunde cykla till jobbet, eftersom jag vet att du gillar att cykla när soler skiner. Att du skulle hinna med morgontéet visste jag likaså.
Det är just denna episod som illustrerar själva paradoxen av ödesgåtan; om Gud nu vet exakt vad vi kommer att göra så har vi ju ingen fri vilja. Lösningen är alltså: vi har ingen fri vilja, eftersom själva stunden avgör hur vi kommer att agera.
Om nu människor ställs inför det etablerade faktumet att ödet finns och att allt redan är förutbestämt så finns risken att de resignerar och tänker: ”Allt är ju redan fastställt, då kan jag lika gärna säcka framför TV:n och äta ostbågar.” De flesta människor tror jag inte gillar tanken att de inte har kontroll över sina egna liv, utan varje människa vill väl känna att de håller i sina egna livsstrådar. Men att äta ostbågar är ju också att ta ett beslut…
Men har ödet (om det nu existerar) en början och ett slut, eller befinner vi oss på en oändlig resa genom otaliga dimensioner, i varierande och oräkneliga livsformer? Jag skulle säga att just oändlighetsperspektivet är en svår prövning för människan, eftersom det är väldigt abstrakt. För Gud/universum däremot är oändligheten det mest naturliga och fullkomliga av allting. Dessa är oändlighetens sanna gestaltning i både tid och rum.
I och med dessa ”övre makter” motsvarar tids- och rumsdimensionen så måste ju våra beslut på något sätt ha med dem att göra. Grejen är att de inte godtar icke-beslut, vare sig vi vill eller inte består hela vårt liv av att fatta beslut – även att avstå från ett beslut är att besluta. Det är här som ödets mystik blir påtaglig – det rör sig inte om vi fattar beslut, utan hur vi förhåller oss till de beslut som vi oundvikligen fattar.
Personligen tror jag att våra beslut är en del av vår verklighet, och att vi genom att fatta dem kan påverka hur vi ställer oss till verkligheten. Samtidigt finns det en stor del av verkligheten som står utanför vårt påverkande område, men jag tror att det har med situationens utseende att göra, snarare än att det är ödet som ligger till grund för effekten av vår viljas verkningsgrad.
Livet är en enda berg-och-dal-bana, och så fort vi befinner oss på en dal är det dags att stanna upp, vidga ens vyer och sträva efter ett större perspektiv för att hitta ett sätt att gå vidare. Det hela handlar om konsten att omvärdera, prioritera och se hur man kan ta sig ur den nya omständigheten man varken kunde förutse eller kontrollera, istället för att se sig själv som ett offer inför det (tillfälliga) nederlaget som skett.
Jag tror alltså att man till viss grad kan påverka. Och det man inte kan förändra är bara att acceptera, och förhoppnings har man tillräckligt med förstånd för att inse skillnaden.
/Claudia ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar! :) ♥