Jag vet inte hur du gör. Det enda jag vet är att du har blivit en beroendeframkallande drog för mig. Den där välkända frestelsen och den illavarslande abstinensen sätter ofta in efter dig. Du är den finaste gåvan, som i detta fall, biologin har skapat och satt på jorden. Ibland driver du min hjärna till överhettning och vansinne precis som de kemiska drogerna, bara tyngre. Men jag är trots allt en fresterska som själv tenderar att falla för mitt egna drogmissbruk – du. Jag vill känna din kropp, din ljuvliga doft, din lugna och harmoniska röst, dina välartikulerade ord, din intelligens och mycket, mycket mer. Endast tanken om att vistas i samma rum som du får mig att vilja överdosera dig med orden: Tills döden skiljer oss åt./Claudia ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar! :) ♥