Fenomenet Facebook

Facebook, är en aning som en kk-relation. Vem känner inte igen sig i att man kan komma förbi, skriva några rader vid behov, för att sedan vända ryggen till och lämna motparten ensam en stund, kanske någon dag eller två. Det existerar helt enkelt inga förpliktelser gentemot varandra, man bara är för att tillfredställa sitt begär. Dock inte sagt att man gör jävligt bra ifrån sig när man väl är på besök.

Men faktum kvarstår att man på något sätt dras till den andra, vare sig man lever i förnekelse med det eller ej, men törsten och hungern finns där – konstant. Denna längtan efter mersmak, är inte så svår att göra någonting åt, för man vet att man ALLTID har tillgång till motparten när helst man vill – man går bara in och skriver några rader, för att sedan vända ryggen till och lämna motparten ensam en stund, kanske någon dag eller två.

Jag gillar Facebook. Eller, jag är nog beroende.
Tack.



/Claudia ♥