tisdag 30 mars 2010

Ett globalt drama


Visst är det sant att människan kan påverka jorden? Och visst är det lika sant att jorden kan påverka människan?

Jorden befinner sig i ständig förändring. Det är ett faktum som man utan tvekan kan fastställa. Man har med modern forskning, genom olika statistisköversikter, kunnat visa på hur vår vardag influerar såväl natur som klimat. Nästintill ingen har undgått vad dessa följdverkningar innebär och den klimatoro som därpå vuxit fram. Detta är en oro som, omedvetet, kan vara baserad på en falsk tilldragelse.
I nya studier, som publicerats i den vetenskapliga tidsskriften Nature och tidningen Science, framgår det att våldsamma förändringar och accelererande temperaturhöningar är mindre än vad man tidigare hade väntat sig. Dock är denna fråga kluven, då det samtidigt finns en rad andra artiklar och undersökningar som pekar på raka motsatsen.

Så, för att ställa frågan på sin spets: Är vår planet allvarligt hotad av konsekvenserna som vi försätter den i genom att utföra våra mer eller mindre nödvändiga behov, eller inte? Frågan är som sagt väldigt kontroversiell, men det bör inte utesluta klimatsmarttänkandet för jordens befolkning, även om nu jorden skulle visa sig vara mindre hotad än vad man tidigare hade förutsett.

Det ska inte vara av en betydelse om det låg ett grönskande skimmer över jorden, bestående av blommande ängar och färgglatt landskap, eller om den var betäckt av gråa motorvägar, belamrade av tunga koldioxidutsläpp.
Jag menar, som förälder tar man ju vaksamt och ömsint hand om sitt kära barn, vare sig barnet är fullt friskt eller svårt sjukt. Visst, det finns säkert undantag – vissa föräldrar kanske inte bryr sig om hur deras barn mår, men jag tror faktiskt inte att hela jordens befolkning är så pass blinda och likgiltiga att de helt förbiser konsekvensernas inverkan på deras omgivning.

Hur ofta stöter man inte på stora, fetstilta rubriker i stil med: ”Havet slukar våra hem”, ”Vårt land brinner” eller ”Glaciärerna smälter – isbjörnars undergång”. Jag tror att huvudorsaken till att de som vägrar att lyfta ett finger i sin vardag för att bidra med något i detta världsomspännande problem, är att dessa rubriker är så pass vanliga och uttjatade att de helt enkelt indirekt överlämnar det till någon annan att ta itu med. Blir det möjligtvis lättare för de att agera om de föreställer sig att de behöver använda gasmask så fort de lämnat dörren, inte bokstavligen kan gå till skolan på grund av de rådande översvämningarna som snart slukat halva deras hushåll eller föreställer sig att deras mamma ligger döende i malaria till följd av de tropiska sjukdomarna som uppstått i takt med temperaturhöjningarna?
Detta är givetvis ingen verklighet för någon i västvärlden, men ibland kan det vara bra och nyttigt att försöka föreställa sig liknande situation, dels för att bli mer tacksam för att man lever under hyggliga förhållanden, dels för att ”vakna till” och inse att man bör dra sitt strå till stacken.

Klimatmötet i Köpenhamn i december 2009 tände en låg av hopp, då syftet var att få till stånd ett nytt bindande klimatavtal. Deltagarna från de 192 länderna kunde dock inte enas och hela mötet blev ett nedslag. Är detta ett falskt spel som spelas?
Jag förstår mycket väl att alla länder har sina intressen som de vill ta vara på. Dock har inte jorden råd med att ta hänsyn till alla de dryga 200 ländernas intressen, utan man måste försöka kompromissa om man nu värdesätter sitt egna liv framför en ”hobby”.

Nu slår ord mot ord ut varandra – medan en del påstår att klimatoron är överskattad, försöker andra att anpassa sig så mycket som möjligt efter att leva enligt den gröna livsstilen.
Även om små förändringar kan göra mycket, är det långt ifrån allt som kan göras för att motverka att den globala uppvärmningen spårar ur.
Förr eller senare kommer inte klimatet att stå pall för våra behov och intressen. Det är alltså viktigt att ha i åtanke att ju tidigare vi ändrar på vår livsstil, desto lättare kommer vi ha att anpassa oss efter världen. Just nu, är det världen som anpassar sig efter oss...

/Claudia ♥

lördag 27 mars 2010

Earth Hour



Earth Hour är en internationell kampanj som ber människor att under en timme släcka alla lampor och diverse elektriska apparater för att minska energiutnyttjandet världen över. Målet är att få folk att engagera sig i kampen för att förhindra den globala uppvärmningen att spåra ur.

20:30 - 21:30 släcker vi alla lampor för en ljusare framtid. Jag ska - ska du?

/Claudia ♥

fredag 26 mars 2010

- Hej Framtiden.

Om det är någonting som har fascinerat människan i alla tider, så är det framtiden. Det är ett märkligt tidsmoment, eftersom det, trots att det ännu inte inträffat, påverkar det liv vi lever idag, både på gott och ont.
”Carpe diem” är säkert ett ledmotiv för flertalet och vi önskar ofta att vi hade förmågan att leva för dagen och fånga just det – ögonblicket. Men att kunna blicka över framtiden är inte alls enbart av ondo. Hur skulle man annars överlevt om man inte kunde planera för ett längre tidsperspektiv?
Dessa spekulationer och planeringar för framtiden kan såväl röra ens personliga framtid som samhällets eller till och med världens. Ett hett omdiskuterat ämne på global nivå är, som många känner till, miljöfrågan. Än så länge har många engagerat sig och väckt en riktig debattstorm om just miljön och hur vi ska bete oss för att förhindra negativa miljöeffekter. Jag tycker att det är positivt att en sådan debatt har väckts, eftersom miljö är, enligt min uppfattning det utan tvekan viktigaste man kan diskutera beträffande framtiden. För att den mänskliga rasen ska ha en framtid, är en plats som har förutsättningar för att tillfredställa våra grundläggande behov, en ytterst viktig faktor.
Just nu är det modernt med kretslopptänkande och många har förts med av den gröna våg som svept genom vårt samhälle likt en trend bland många. Jag ställer mig dock skeptisk till att göra miljötänkandet till en trend – det bör inte vara modernt, snarare självklart.
Det är dock inte enbart våra handlanden i miljöfrågan som påverkar vår framtid. Kort sammanfattat är det inte våra beslut som gör det, utan även våra upplevelser. Till och med den minsta händelse som kan tyckas vara obetydlig kan faktiskt spela en avgörande roll i framtiden. Denna tanke är speciell och intressant, eftersom den sätter en filosofisk prägel på framtidsbegreppet. För oavsett hur bra vi är på att tänka i abstrakta och teoretiska banor för att åtminstone skrapa på ytan till en förståelse om hur framtiden kommer att se ut, är det inte säkert att vi kan föreställa oss den utan det filosofiska tänkandet. Dock kan det ibland vara läge att fråga sig om det endast är slumpen som avgör vår framtid, om det bara handlar om tur och tajming, snarare än en kedja av händelser som på något sätt kan förknippas till varandra.
Finns det någon som håller i våra livstrådar och därmed styr vår framtid eller är det vi själva som handlar efter medvetna aspekter helt utan hänsyn till någon annan? Om det nu är någon som har kontroll över vår livs skjuta – vem är det egentligen? Många människor tror på något som kallas ”Gud” och lägger sitt öde i dennes händer. Jag önskar att jag också kunde anförtro mig till någon ”utomstående”, som jag alltid kan räkna med oavsett, men nu är jag väldigt logisk till min natur och tror endast på det jag ser eller på något sätt får bekräftat. Jag kan heller inte påstå att jag låter mig acceptera att jag bara är en pjäs i ett större spel, som jag inte förstår spelreglerna av. Jag vill tro att jag är viktigare än så och att jag åtminstone till viss del kan påverka min egen framtid.
Detta är en outgrundlig källa till begrundan och kommer säkerligen förbli en olöst gåta för mänskligheten, men jag tror att framtiden bådar gott och känner mig väldigt hoppfull. Jag tror att den, trots alla negativa rapporter som ständigt når våra ögon och öron, kan bli en bra tid att leva i. I vilket fall som helst har vi inget val – tiden väntar inte på någon.
Därav kan vi inte hindra framtiden. Inte heller utvecklingen. Men vi kan påverka dem i allra högsta grad.



/Claudia ♥

tisdag 2 mars 2010

y = C × a^x

y står för varje ord,
varje syn,
varje omfamning,
du sa, visade, fick mig att känna
och ta till mig

a är minskningen i procent,
av tilliten
för dig
som markant och ständigt
förbränns

x representerar tiden,
som mäts i en annan
dimension
än timmar
och sekunder

C betecknar hela starten,
vilken fick mig att tro
på kärlek
vid första ögonkastet
när jag såg
dig

/Claudia ♥

måndag 1 mars 2010

Fenomenet Facebook

Facebook, är en aning som en kk-relation. Vem känner inte igen sig i att man kan komma förbi, skriva några rader vid behov, för att sedan vända ryggen till och lämna motparten ensam en stund, kanske någon dag eller två. Det existerar helt enkelt inga förpliktelser gentemot varandra, man bara är för att tillfredställa sitt begär. Dock inte sagt att man gör jävligt bra ifrån sig när man väl är på besök.

Men faktum kvarstår att man på något sätt dras till den andra, vare sig man lever i förnekelse med det eller ej, men törsten och hungern finns där – konstant. Denna längtan efter mersmak, är inte så svår att göra någonting åt, för man vet att man ALLTID har tillgång till motparten när helst man vill – man går bara in och skriver några rader, för att sedan vända ryggen till och lämna motparten ensam en stund, kanske någon dag eller två.

Jag gillar Facebook. Eller, jag är nog beroende.
Tack.



/Claudia ♥